Förändringen kom över en dag!

Tidigare skrev jag att förändringen kom över en natt. Fel, det var dagtid.
Mitt vackra långa blonda hår blev avbränt och därefter pojkkort. I min verklighet gick jag från vacker till ful och okvinnlig.

De flesta av er tänker säkert att -Det är ju bara hår, men för mig är det så mycket mer än så. Den närmaste förklaringen jag kan komma är att det var/är min fetisch. Föreställ dig att det som får dig att känna dig sexuell, vacker, åtråvärd tas ifrån dig och du vet att du inte kommer få det tillbaka på många år. Att gå från att vara en sexuellt aktiv och njutande människa till att få samma känslor i kroppen av en man som av ett barn, ingenting sexuellt över huvudtaget.
Min omgivning finner mig fortfarande vacker men som alltid är det en känsla som måste komma inifrån. Det spelar ingen roll vad andra säger när jag själv vill gråta varje gång jag går förbi någonting som reflekterar.

Känslan av att tvätta ett långt hår, att dra fingrarna genom dess längd, variationen i frisyrer.
Borta. Finns inte mer. Försvunnen.

Vad som finns kvar är en igelkott som behöver äckligt kladd för att inte se elchockad ut, som avskyr känslan av kort hår, avskyr känslan att luta huvudet mot någonting för att det är en påminnare, som inte vill lägga sig på kvällen för att det är ett projekt att se "nog vettig för att gå ut" på morgonen och obehagskänslan att vrida huvudet mot kudden. Hur jag än gör blir jag konstant påmind.
Jag vill inte längre träffa personer jag känner för att det varje gång blir en ny kniv i hjärtat.

Kom inte och säg till mig att det inte hände över en dag!