Med ett intresse för BDSM

Min nyfikenhet är alltid stor och funderingar om omvärlden gör sig ofta påminda.
Personligen har jag ett intresse i BDSM-världen där jag själv finner mig i den
dominanta rollen. Detta faller sig inte bara sexuellt utan jag är även socialt dominant.

Hur har ni andra det?

Jag har gjort en fråga som jag tacksamt tar emot svar på. Den frågar hur stor del, om någon, BDSM har i era liv. Då undersökningen är anonym hoppas jag att ni som tar er en titt på min sida tar er tiden att klicka i det svar som passar er bäst.

Med förhoppningar om en god natt loggar jag nu ut.
Kärlek!

Är ambivalens mitt permanenta tillstånd?

Så var jag där igen.
Jag har träffat en fin kille och i början känns allting toppen. Det är nu problemet börjar.
Killen blir upp över öronen kär i mig. I början blir jag charmad men sedan drar jag mig undan och det blir bara konstigt. Jag gillar inte den personen jag blir och det hela brukar sluta dåligt. På något sätt hinner jag och mina känslor inte med i tempot som blir.
Detta händer varje gång. På något sätt hittar jag en massa anledningar till varför det inte skulle fungera.
Var är det med mig som gör att det inte fungerar och vad ska jag göra åt det?
Min önskan är att ha en relation som fungerar där jag känner mig älskad och där jag älskar.

Jag vill ha det jag inte kan få. Varför är det så?

Är det här vad som kallas att göra sig själv en tjänst?

Han är min!

Han står naken i köket med ryggen mot mig. Själv sitter jag ner, njuter av det jag ser. Låter min hand gång på gång landa på hans rumpa som blir rödare för varje slag. Hans stön tänder mig och ivern leker med mina tankar. Jag låter mina fingrar leta sig in i hans hår, ta ett stadigt grepp och drar ner honom till hans plats. Han är vacker där han sitter naken framför mig på golvet. Blicken tittar ner i golvet och han skakar av förväntning. Han får äran att kyssa och slicka mina bröst, leka med mina bröstvårtor. När jag är nöjd säger jag till honom att följa med mig. Långsamt kryper han efter mig vidare in i vardagsrummet där jag säger till honom att stanna. Han är min underbara leksak som gör det jag vill, när jag vill det. Han är underbar och bara min!

Förändringen kom över en dag!

Tidigare skrev jag att förändringen kom över en natt. Fel, det var dagtid.
Mitt vackra långa blonda hår blev avbränt och därefter pojkkort. I min verklighet gick jag från vacker till ful och okvinnlig.

De flesta av er tänker säkert att -Det är ju bara hår, men för mig är det så mycket mer än så. Den närmaste förklaringen jag kan komma är att det var/är min fetisch. Föreställ dig att det som får dig att känna dig sexuell, vacker, åtråvärd tas ifrån dig och du vet att du inte kommer få det tillbaka på många år. Att gå från att vara en sexuellt aktiv och njutande människa till att få samma känslor i kroppen av en man som av ett barn, ingenting sexuellt över huvudtaget.
Min omgivning finner mig fortfarande vacker men som alltid är det en känsla som måste komma inifrån. Det spelar ingen roll vad andra säger när jag själv vill gråta varje gång jag går förbi någonting som reflekterar.

Känslan av att tvätta ett långt hår, att dra fingrarna genom dess längd, variationen i frisyrer.
Borta. Finns inte mer. Försvunnen.

Vad som finns kvar är en igelkott som behöver äckligt kladd för att inte se elchockad ut, som avskyr känslan av kort hår, avskyr känslan att luta huvudet mot någonting för att det är en påminnare, som inte vill lägga sig på kvällen för att det är ett projekt att se "nog vettig för att gå ut" på morgonen och obehagskänslan att vrida huvudet mot kudden. Hur jag än gör blir jag konstant påmind.
Jag vill inte längre träffa personer jag känner för att det varje gång blir en ny kniv i hjärtat.

Kom inte och säg till mig att det inte hände över en dag!

Hur ska jag finna mig själv igen?

Hur kan en människa, jag, förändras så över en natt?
Var jag såhär innan men i förnekelse?
Tidigare njöt jag av att vara vacker, att känna mig sexig och att experimentera. Njutning var till för mig och jag ville uppleva den ofta. Nu glömmer jag bort min sexualitet. När en man tar i mig har det samma verkan som när ett barn gör det, skönt, men ingenting sexuellt.

Är det någon som har varit med om det samma? Hur kom ni ur det?

Som det ser ut idag försöker jag att känna mig kvinnlig genom olika kvinnliga attribut. Jag som tidigare inte brydde mig om smink eller kläder är nu besatt av att försöka känna mig vacker. Besatt av att försöka hitta tillbaka till den skönhet jag var. Till den person som trivdes att se sig själv i spegeln, njuta av att känna mig vacker, ge heta blickar och få heta svar, njuta av uppmärksamheten och känslan av välbehag i kroppen.
Nu vill jag inte synas, inte finnas i den verkligheten. Hjälp mig tillbaka..

Jag har tappat min sexualitet

Så en dag var den avklippt. Den fanns inte längre och när jag själv såg mig i spegeln var där en person som jag aldrig tidigare sett. Hennes rödgråtnaögon saknade glans och utstrålning, ansiktets drag hade ökats av gravitationen, hållningen vittnade om en svunnen tid.

Du saknas mig..

Borde inte den som letar finna?
Är famla i mörkret att leta?

Min syn på min omgivning har blivit otroligt kräsen och dömande. Orden som flyter från mina fingrar är ingenting jag är stolt över. När blev jag en dömande person? Sedan när tror jag att jag är bättre än andra? Tror jag att jag är bättre än andra eller är det för att jag har svårt att finna den kärlek som jag så länge önskat som min värld har blivit lite mörkare? Har min värld blivit lite mörkare eller är det jag som blundar?

Vart finns han som är menad för mig?
Släpper jag mina intressenter för fort?
Vad är det hos mig som gör att jag inte kan se förbi andras fel och brister?
Ser jag mig själv i andra?

Mina tankar snurrar och gör mig bara mer förvirrad istället för klokare.
Det har hänt tidigare så det borde kunna hända igen.
Att han som får mig att bli osäker, han som väcker min lust och som får min kropp att
skrika av uppfylldhet när han tar i mig. Snälla, säg att han finns där!
Den man som kan utmana mig intellektuellt, reta mitt sinne och tända min kropp..
Du saknas mig.

Mmm... mitt öga njuter

Jag vaknar av dina försiktiga pussar och små bett i nacken. Dina händer letar sig smygandes över min kropp och följer varje kurva och förändring med samma intresse som ett barn för det nya och spännande. När sömnen lämnar min kropp för att ersättas med lust känner jag din hårdhet mot min rumpa och intensiteten i dina smekningar tilltar. Du vet hur jag njuter av att ha dig i mig och du är inte sen att lyda när jag svankar mot dig. Din ena hand ligger stark runt mitt bröst medan den andra letar sig fram till mitt lena kön, söker sig fram till klitoris och lekar med och fyller min kropp med lust. Du är en dröm...


En kvinnas plats är i njutningens centrum. Någonting som ni män bör öva på.

Vackert för ögat gör gott för själen

http://thathipsterporn.tumblr.com/

En orgasm innan läggning

Tror jag ska unna mig en orgasm innan jag somnar, *ler*
Jag hade varit värd en man mellan mina ben som slickade mig till högre höjder men då jag inte har det får jag nöja mig med mig själv..
God natt och mycket njutning till er alla!

En man i mörkret

Jag har mött en man i mitt mörker. En man som är bra för mig. Kan inte säga att det är vi utan det är när vi träffas. Intressant nog vet hans vänner om mig och vissa av mina vet om honom.
På vissa plan kan jag se hur det skulle passa men ser ingen vits att tänka för långt i de banorna utan tar dagen som den kommer. Njuter av hans närhet som jag hade velat ha oftare.

Hans hand stryker över min rygg, läpparna smeker min nacke, tänderna nafsar, biter mig skönt. Ilningarna sprider sig som en tryckvåg genom min kropp och varje känselcell reagerar till max!
Jag har saknat det och nu får jag det igen. Men jag vill ha mer! Orgasmer som flödar, njutning som sköljer över min kropp! Ge mig!

Ord i den tysta vintern..

Njuter av snön som sakta faller från skyn. Människorna runt omkring mig försvinner i sina klagande världar och kvar är jag och ljuset. Varje flinga har sin unika form, sin unika bana ner till marken där den sedan blir en del i helheten, vinterns vackerhet.
Vintern håller fortfarande sitt grepp om världen och jag sitter inne och tittar ut. Ljusens lågor flackar försiktigt där de står i fönstret, nära men fortfarande på rätt sida kylan.

När det är kallt och mörkt är tvåsamheten som mest önskad. Att krypa in i en varm famn, hud som värmer hud, varm dryck som sakta smälter kalla kroppar, som väcker sinnen till liv. Det som sovit vaknar och tillsammans håller vi kylan borta. Två element på högsta värme som eldar varandra.

Det finns en tid när jag blir en del i tvåsamheten. Inte idag, kanske inte i morgon, men den kommer.