Hit men inte längre

För ett bra tag sedan dejtade jag en kille under en kortare men väldigt intensiv period, två veckor för att vara exakt. Sedan jag konstaterat att det inte skulle bli någonting mer har vi pratat någon gång på msn och i telefon. I går träffades vi för första gången för att se om det fanns en chans för oss att bara vara vänner.

Kan så här i efterhand konstatera att det inte var någon bra idé men att det ändå var ett avslut på det hela. Resultatet? Vi kommer inte att träffas igen.

Min fråga är nu om det en gång varit mer kan man nöja sig med mindre?

Jag tycker personligen att det går att vara vän med någon som det varit mer med men verkar inte som att den manliga sidan av samma relation tycker det samma. Ett litet hopp om att det kan bli "vi-två-igen" lever tydligen kvar oavsett vad som sagts om saken. För att inte tala om hoppet om lite fysisk kontakt.

Känslor är knepiga saker. Det känns bara så tråkigt när det är personer som man tidigare valt at tha i sitt liv för att de får en att må bra, bli glad och förgyller vardagen. Visst, det är inte samma sak att träffa någon och sedan inte ha exakt samma relation men fanns det ingenting värt att spara.

Hur är det för er andra?