Jag kommer på mig själv med att vilja ha allt och lite till. En man som är bara min men friheten att följa mina sexuella impulser och känslor utan att för den skull vara otrogen mot honom. Det vill säga, jag vill vara emotionellt monogam men med en sexuell frihet. Faller lusten på ska det vara okej, i bästa fall tändande för honom. Cuckold. Konstigt men tanken har slagit mig.
Förstår mig inte alltid på mig själv. Kanske dax att vakna till liv. Dock hade det kanske inte varit lika intressant om jag haft friheten att testa.
Att vara trogen är viktigt och jag är inte otrogen i en monogam relation. Mannen i mitt liv finns där för att det är honom jag vill ha. Vinner man mitt hjärta har man det fullt ut.
Hmm, känner igen tankegångarna...
SvaraRaderaÅh så lika vi tänker, det kunde lika gärna ha varit jag som skrev inlägget.
SvaraRaderaJag tänker exakt så, och det är nog mycket därför mina relationer blir "tråkiga" efter ett tag. Hungern...som jag kallar det.
Detta borde inte vara några större problem för dig att fixa. Det är en naturlig 'böjelse' att kvinnan bör få mannens totala åtrå samtidigt som hon när hon så än önskar och lusten faller på lever ut sina lustor med hur många andra hon än vill. Det finns hur många män som helst som går med på detta, och inte bara det utan även många som njuter sig in i inlevelsen och finner detta extremt åtråvärt.
SvaraRaderaDen kvinnliga sensualismen måste bejakas, och behagas, hennes komplexivitet understödjer att hon får variation för att kunna njuta fullt ut, samtidigt som hon ju för att mentalt kunna njuta totalt även behöver mannens totala åtrå och trogenhet.